Slåtte

Slåtte - rikemansgård eller ödeshemman?

Slåttes historia från forntid till nutid
Av Ingegerd Olofsson

Att Slåtte en eller flera gånger varit befolkat och bebott och senare av olika orsaker övergivits torde vara ganska troligt, då det i flera dokument betecknas som ödesböle.
Ett ödesböle är övergiven odlingsmark, ibland med tillhörande husgrunder oftast från äldre medeltid. De visar hur användning av odlingslandskapet har förändrats, där åkrar och ängar, ibland hela gårdar har uppodlats och sedan övergivits. Några ödesbölen var på 1800-talet fäbodar, vilket stämmer bra med Slåtte.
Namnet Slåtte förklaras på så sätt, att man förr i tiden angav avkastning i uttrycket "en lada slått". En äng eller myrdrol gav en "lada slått" eller slåtte". I Brunflo finns t.ex. Slåtte och Slåttön.
Namnet Hornsjön
Namnet Hornsjön ser ganska enkelt ut. Vad menas med horn? Det kan inte vara sjön. Det måste vara någon annan plats intill sjön som liknas vid ett horn.
Det finns en bergshöjd några kilometer väster om sjön som kallas Slåttehornet. Sedd från Brunflo, Lockne och Frösön skjuter höjden upp över horisonten som en kulle eller tagg. Hornsjön kan då betyda sjön bakom hornet.
De, som gav namn åt Hornsjön skulle alltså ha befunnit sig väster eller nordväst om Slåttehornet. Mest troligt är att de varit färdmän som kommit roende eller seglande över Storsjön genom Vallsundet. Utanför Marieby eller vid Önet på Frösön har de siktat Slåttehornet. De har haft det som riktmärke till den halv mil långa vandringen från Brunfloviken och över Slåttehornet fram till Hornsjön som var den översta av de fyra sjöar, som de sedan skulle färdas på för att nå den stora Revsundssjön. Om man har en färdmans syn på terrängen kan man få en förklaring på namnen Slåttehornet och Hornsjön.
Namnet Slåttehornet har inte varit känt eller omnämnt under senare tid och är åtminstone i Brunflo känt av ytterst få personer.
Från en anteckning 1956 "Vid Slåttehornet fanns en slåtterstuga riven för några decennier sedan". Tannlundstugan vid Slåttehornet var vallstuga för dagsverkstorpet nr 5 på Lötbacken. Ägare var 1956 Emil Carlsson.

Förhistorisk tid och fornfynd.
Fynd från äldre stenåldern finns över hela Jämtland. Stenålderns människor levde i små grupper och av jakt och fiske. De flyttade omkring beroende av vilt och årstidernas växlingar. Det finns fler fornfynd och boplatser kring små och stora sjöar i skogsområden än runt omkring Storsjön. Fynd från olika delar av Jämtland dateras till 7000 - 3000 år f. Kr. Fornfynd, som är upphittade vid Hornsjön och registrerade vid muséet visar, att det fanns människor här redan på stenåldern.
Cirka 200 år f. Kr. finns tecken på att man röjt skog och haft betande boskap i Jämtland. Bondebygden verkar ha uppstått kring Storsjön. Det pågick en intensiv framställning av järn, som troligen exporterades. Det finns tecken på lokala överklasser som producerade och distribuerade järn.
Under 600 - 700-talen e.Kr. sker en kraftig befolkningsminskning. Gårdar blir öde och marken växer igen.
Under vikingatiden på 800-talet ökar åter folkmängden och bebyggelsen. Det var under denna tid som nutida jordbruksbebyggelse började och pågick fram till 1300-talet.
Det första skriftliga materialet om Jämtland är Frösöstenens från 1100-talet som talar om att Östman Gudfasts son lät kristna Jämtland. Jämtland hade tidigare varit självständigt, men kom nu att kyrkligt höra till Sverige. Efter år 1178 kom det politiskt till Norge efter att ett jämtländskt bondeuppbåd blivit lurat av Kung Sverre att kämpa mot varandra. Denne tillfogade dem ett stort nederlag vid det s.k. Sverreslaget på isen mellan Andersön och Sunnelandet. Jämtarna blev då tvingade att svära trohetsed till Sverre, som blev kung av Norge år 1184.

1300-talet

Vid början av 1300-talet utövades makten av norska sysslomän som tog in skatt i form av skinnvaror och järn. Jordbruk, jakt och fiske var huvudnäringarna men handel spelade också stor roll. År 1308 erövrade Sverige Jämtland. Två år senare återerövrades Jämtland av norrmännen. I mer än 35 år var det norsk förvaltning och det norska språket det mest använda.
I samband med digerdöden på 1300-talet skedde en dramatisk befolknings- minskning. Krisen efterlämnade massor av övergivna gårdar med åkermark, odlingsrösen och husgrunder,s.k. "ödesbölen".

Ödesbölen
Runt om "Loftne" sjö finns en serie ödesbölen. De lär härstamma från diger- dödens tid i slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet. Gamla dokument meddelar, att byarna eller gårdarna länge legat öde. Dessa ödesbölen Ballsta, Hållsta, Slåtte och många fler är troligen resterna av urgamla byar.
Någonting katastrofalt måste ha inträffat för av odlingarnas utsträckning och odlingsrösenas mångfald, kan man dra den slutsatsen, att det var efter tidsför- hållandena rätt omfattande bebyggelse.
I Slåtte finns markeringar efter gamla bosättningar och odlingsrösen registrerade på muséet. Slåtte anges i "Beskrifning till kartan öfver Östra delen av Brunflo upprättad år 1822" som ödesböle. Ur gamla dokument "Slåtte är beläget på vestra sidan om Hornsjön. En mängd stenrösen vittnar här, att fordom bebyggare brutit mark och åkrar burit skördar, hvarest nu mossa och skog täcka marken". Byn är åldrig och kallas i äldre handlingar Hakas aenge=Hakons änge.

Sägnen om Hatt i Slåtte
En vandringssägen berättar, att en av socknens rikaste män var Hatt i Slåtte, som var så rik, att han hade silverskodda hästar. Sin enormaa rikedom grävde han ner i samband med någon katastrof. Om han levde kring sekelskiftet 1300- 1400 kan det ha varit i samband med digerdöden. Att han levde samtida med Tor i Landsom lever vidare i sägnen.
Han åkte i kapp med Tor i Landsom och körde ihjäl sig. Isen var för svag, så de tog landsvägen, som var för smal och skrindorna hakade ihop sig. Han var den förste som hade silverskodda medar, men även för honom var det för dyrt, så han hade bara skott den ena meden.
Han lär ha haft ett förhållande till Skägge i Fåkers hustru. De hade kommit överens, om att hon skulle lägga ut en sten som tecken, när fältet var fritt. En gång kom Skägge oväntat hem samtidigt som Hatt väntades. För att avvärja en katastrof sjöng Skägges hustru följande visa för sin lille son.
Vad är det som skymtar i gluggen, du vännen min?
Det är bara skuggan, du vännen min.
Tusse Lulle, liten Pelle, nu är inte tillfälle.
Yxan sitter i väggen , du vännen min.
Skägge ligger i bänken, kom inte in.
Tusse Lulle, liten Pelle, nu är inte tillfälle.

Här frågade Skägge sin hustru, varför hon sjöng så underligt.
Då svarade hon med ännu en vers.
Jag måste väl något låta, du vännen min,
att icke barnet skall gråta, kom inte in.
Tusse Lulle, liten Pelle, nu är inte tillfälle.

Om han verkligen körde ihjäl sig eller blev offer för digerdöden skräckens sommar 1350 och om han grävde ner sin oerhörda skatt, lär vi aldrig få veta.

1400-talet

Under 1400-talet lydde Jämtland ibland under Sverige och ibland under Norge. Jämtlandslagen bär spår av både svensk och norsk påverkan. Den valde lagmannen skipade rätt på Jamtamot till dess lagtinget "de 24" kom till på 1470-talet. Befolkningen kom tidvis att drabbas hårt av Jämtlands mellanställning med svensk kyrklig överhet och norsk politisk ledning. Beskattningsrätten hade ärkebiskopen i Uppsala. I stridigheterna kom riddaren Örjan Karlsson från Hackås att spela en betydande roll.
Under 50 år, 1445 - 1495, styrde och ställde danske kungen Erik XIVs drottning Doroteas fogdar i Jämtland. Hon hade fått Jämtland i morgongåva.
Byn Slåtte finns omnämnt i gamla skrifter som meddelar, att byn troligen var öde under 1400-talet. "1473 nämns Slåtte ödesböle vester om Hornsjön. Har åkerrenar och stenrösen där inne i skogen". Om "Ballsta berättas beläget mellan Böles och Hornsjöarna, men något österut".

1500-talet

Det jämtländska prästerskapet var svensksinnat och kunde utnyttjas politiskt av den svenske kungen. Reformationen genomfördes med hjälp av Gustav Vasas förtrogne landsprosten Erik Andersson i Oviken.
Under nordiska sjuårskriget 1563 - 1570 erövrades Jämtland av svenska trupper och svensk förvaltning införs.
Den 15 september drar en bondehär av medelpadingar och ångermanlänningar in i Jämtland uppviglade av den svenske kungen för att mot belöning plundra och inta Jämtland. Motståndet var litet och jämtarna fick svära svenske kungen trohetsed. I november trängde den norsk-danske kungen ut svenskarna ur Jämtland och jämtarna fick svära ny trohetsed. Två år senare var svenskt styre igen och dags att svära svenske kungen trohetsed och i februari återigen danskt. I början av mars var Jämtland erövrat av svenskar igen. 1569 var Jämtland danskt.
Härader avlöste varandra med stor grymhet, skövlingar och våldsverk utan like. Jämtlandsbefolkningen på 11 000 personer tvingades hysa en arme om mer än 4 000 soldater. Vid freden i Stettin 1570 återgick Jämtland till Norge " för avsevärd tidsrymd" som varade i 40 år.
Det lär ha funnits viss bebyggelse och befolkning i Slåtte en kort tid i början av 1500-talet, då en källa anger"Slattha, Slåtte bebott 1510 nu åter bebott. Viktor Behm skriver år 1890 om Slåtte på 1500-talet "Här finns 2:ne ödesbölen Ballsta och Slåtte".
År 1567 sker en avradsrannsakning i Brunflo. 1567/68 beskattas ödesbölen i Brunflo, bl.a. Slåtte med 4 öre. Ballsta är beläget på östra sidan av Horn-och Bölesjön vid gamla landsvägen. År 1525 tvistar Olaf Ketilson i Fanbyn om fisket "i eth halft böle som Balstadth hether ligendis i Brunflo sokn. Balstadh ligger under Haxäng ödesgård 1568.
En sägen berättar, att i Ballsta en gång en gård sjunkit under jorden. Gårdens folk stod nämligen på logen och tröskade på julmorgonen, då folket begav sig till ottan i Hållsta kyrka. När kyrkfolket sedermera återkom på dagen var gården spårlöst försvunnen och endast tuppens galande djupt under jorden kunde förnimmas.

1600-talet

Jämtland ockuperades på nytt av Sverige under det svensk-danska kriget 1611 - 1613, det krig, som går under begreppet Baltzarfejden eller Kalmarkriget.
När svenskarna anföll Jämtland flydde den norsk-danska hären och jämtarna kunde inte försvara sig helt ensamma.
De svenska trupperna kontrollerade helt Jämtland och trots att jämtarna underkastat sig helt, brände och plundrade de svenska soldaterna, där de drog fram. Många flydde. De som blev kvar, gamla och sjuka, unga, halta och lytta tvingades ut på kyrkbackarna och under hot avlägga trohetsed till Sverige.
Vid freden i Knäred 1613 återgick bl.a. Jämtland till Norge. De jämtar som under hot hade tvingats avlägga trohetsed till Sverige ansågs nu av Norge ha uppträtt landsförrädiskt och förklarades fredlösa. De miste äganderätten till sin jord. Detta går under begreppet "räfsten med jämtarna".
Av ca 1470 bönder drabbades ca 1300. De fick dock vara kvar på sina gårdar som arrendatorer. Arvsrätten var inte längre skyddad och överheten kunde efter behag förfoga över gårdarna, ställa krav på dagsverken, skjutsning och andra tjänster. Några jämtar avrättades eller landsförvisades. Det blev svåra år för befolkningen.
Under 1630-talet tycks förhållandena en kortare tid ha blivit bättre. Under nästa svensk-danska krig åren 1643 - 1645 intogs Jämtland på nytt av svenska trupper. Svenskarna såg det som en fara, att Norge skulle dela Sverige på mitten. Från Jämtlands östra gräns till Bottenhavet var det endast 5 mil.
Allmogen var inte vänligt stämd mot svenskarna. De flesta präster och ämbetsmän flydde till Norge.
Svenskarnas strategi var att få kontroll över Gällösundet. Från olika håll marscherade en svensk styrka på 1400 man mot Gällö. I början av mars 1644 nådde den svenska hären till norska gränsen(gränsen till Medelpad) och kunde utan svårighet marschera in i Bräcke. Den stora norska styrkan låg vid Gällösundet. När den norske befälhavaren såg de svenska styrkornas slagkraft, blev han villrådig och retirerade med sina styrkor till Frösön. De jämtländska bönderna var inte mycket till hjälp. De svenska trupperna fick förstärkning och marscherade upp mot Frösön.

SLÅTTE BLIR KRIGSSKÅDEPLATS

När de hunnit en bit fram på vägen mellan Hornsjön och Bölesjön, uppstod en häftig eldstrid mot kvarvarande norska styrkor. I skogarna kring Bodal och Slåtte, ca 4 km sydöst om Brunflo gick de till intensivt anfall mot de norska styrkor som flydde och lämnade 14 stupade och förnödenheter efter sig. Många hade fallit inne i skogen.
Norska styrkor intog nya ställningar mellan Bodal och Hälle. I närheten av domargården angrep den svenska hären. Där uppstod ett besinningslöst skjutande. Många dog på båda sidor och norrmännen flydde på nytt, men i Gärde hann svenskarna upp dem. Många stacks ihjäl och byn sattes i brand.
Jämtlänningarna gick till kraftigt anfall från kyrkan/kastalen, så att de svenska trupperna måste dra sig tillbaka och invänta huvudstyrkan. Detta inträffade torsdagen den 9 mars 1643.
De jämtländska förlusterna uppskattades till 60 döda och många sårade. Även svenskarna hade förlorat en del soldater.
I Brunflo gjorde den svenska styrkan halt. Den 13 mars tågade huvudstyrkan från Brunflo för att inta Frösön.
Jämtarna kom nu med mössan på käpp och bad om fred och nåd. Den 20 mars svor jämtarna återigen tohetsed till Sverige. Men lugnet infann sig inte för redan 1 maj var norrmännen på väg mot Frösön med fem kompanier av vilka ett var jämtlandskompaniet med 1500 man. Dessutom fick de hjälp av den jämtländska allmogen, som nästan mangrant ställde upp på norrmännens sida. I början av juni hade de nått Frösö skans och intagit sina ställningar, Den belägrade svenska hären på 350 man höll ut i två månader. I början av augusti gav de upp. Hela Jämtland var åter danskt.
Vintrarna 1644 och 1645 var det lugnt i Jämtland. Vid freden i Brömsebro 12 augusti 1645 blev Jämtland svenskt. Redan 1647 fick bönderna i Jämtland representation i Sveriges riksdag. Gårdar, som konfiskerats återgick till ägarna mot särskilda skatter. Präster fick hålla gudstjänster som tidigare men det svenska språket skulle införas.
Inte nog med krig och elände. Missväxt hörde också till. Under 1860-talet drabbades Brunflo av flera nödår i följd. Som hårdår betecknas 1601. 1671- 1674 och 1693 - 1696 var andra år med svår missväxt. Stora svartåret kallas i Brunflo året 1695. Sommaren 1686 var en ovanligt kall och regnig sommar, då ingen säd mognade. Många ansökningar lämnas in om spannmålslån för allmogen. I ett skinnbrev från 16 april 1631 berättas, att prästen Jon Nilsson med hustru och barn utvandrar till Norge och hans gård blir öde.(1601

1700-talet

Jämtarnas trohet mot svenskarna sattes på stora prov under stora nordiska krigen 1700 - 1721. Det drabbade jämtlands invånare genom stora förluster både hos civilbefolkning och utskrivna soldater. Till den stora dödligheten bidrog också svält och epidemier. Under 1718 var det hungersnöd i Jämtland. 1772 - 1773 inträffade två hårdår.
I slutet av 1700-talet kan man ana en viss optimism och framtidstro. Mellan åren 1720 och 1740 var goda skördeår. 1774 blev socknen välsignad med ymnig skörd. 1795 skriver kyrkoherden i Brunflo, att sädesväxten var vacker och välbärgad fast ymnig.
Befolkningen ökade. 1750 fanns det 16 500 personer i Jämtland. År 1800 hade den ökat till 25 000. Det märks främst i att många kyrkor reparerades och byggdes om. Östersund anlades år 1786.
Avradsland

"Slåtte ödesböle vester om Hornsjön har talrika rösen och var avradsland 1791 under Gusta". Enligt Tideman år 1750 har Brunflo åtta avradsland som alla används som fäbodar. Ett av dessa är Slåtte med fäbodar, slått och skog och är skattelagt under Nils Olsson i Gusta "böte smt får hädan efter betala 24 öre.
Två andra Gustabor Niklas Svens änka och Jöns Larsson har fäbodar i Slåtte. Hornsjöböle ännu 1750 ödesböle under Vesteråkre och tillika afradsland nu bebodt år 1889.

Fäbodar

Fäbodarna lär ha varit i bruk sedan 1667. Fäbodvallen är 1/8 mil lång och bred. Avståndet till vallen är ½ mil. I fäbodarna hålles 4 kor vardera och tillsammans 5 ungnöt och 11 getter. Djuren föres här endast 1 månad. Inget utsäde som råg eller korn sås. Endast 1 skrinda jegelhö bärgas till ett värde av 50 dlr. "Vägen som tillhörer detta prästebord att bygga och bättra är beläget ett stycke bortom Bodal österut inemot Slåtte fäbodar under No 5 et 6. Enligt skjedd vägadelning in october 1749 befanns nog bristfällig och fordrar till dess iståndsättande åtminstone kostnad af 40:-."
Hälsobrunnen

År 1740 fanns en mineralbrunn vid Hornsjöberg. "upptogs 1739/1740 af Crono Befallningsman Sundberg och har warit alt sedan i bruk, är prob. 1740 af doct Hagström och 1786 av doct. Åman skall innehålla en fin....
Sundberg uppges i sin ungdom 40-50 år tidigare ha hört, att bönder, som nyttjade källans vatten blev "dufne och sömnige". Häradshövdingen Johan Wasell bekostade en vacker byggnad över brunnen med flera bekvämligheter däromkring. Brunnen belägen vid en liten sjö, gårdstjärn, i sluttningen av ett berg några alnar från sjön.
För ungdom i närligganmde byar var det vallfartsort. Det var vanligt att "Oppgårsan" samlades på kvällen före Heliga Trefaldighetssöndagen vid källan för att dricka vatten och sedan fortsätta till Hornsjöberg på trefaldighetsvaka. Man vet med säkerhet att det år 1747 fanns en hälsobrunn i Hornsjöböle, "varest man till och med mottog brunnsgäster som "lefde ther i oskyldigt nöje Gudi ähra med nytta".

Stor-Jonasstenen

Stor Jonasstenen ligger vid Hundsjön en bit norr om Hornsjöböle och till den finns följande historia att berätta. "En man vid namn Stor-Jonas mördade en annan man gemenligen kallad Lill-Jonas samt stoppade honom i en källa. Mördaren rymde och uppehöll sig vid Hundsjön men infångades omsider och fastlåstes vid liket i kyrkan en natt. Utanför sjöng klockaren psalmer, vavid Stor-Jonas sade"Sjong du Klockar-Olle. Je känn nog ijann dä".
1776 den 24 maj är anteknat:"begrofs unga drängen Jonas Persson från Gusta. Född 1754 av bondefolk. Mördad av obarmhärtiga bönder på 17 året av sin lefnad". Denna anteckning bekräftar en sägen från Gusta, ännu gängse i Brunflo.

1800-talet

Under 1800-talet ökade antalet nybyggen genom att gamla avradsland och ödesbölen friställdes. Befolkningen ökade och var år 1850 45 000 personer.
År 1809 skriver bönderna i Brunflo om sin oro om den långvariga vintern som började med frostnätter redan i "medio af augusti nästlede höst varigenom ej allenast säden som icke före än i föregående av juni månad kunde utsås eller nedkomma i jorden". 1 april "har vi ofta nyutkommen snö måst uppköra vägar med snöplogar". Maj månad kallad blomstermånad snö tjock liggande på alla hustak även på kyrktaken". År 1821 inträffade det svåraste missväxtår i mannaminne. Säden, höet och grönsakerna frös bort den 31 augusti och 1 september. Två år senare inföll ett nytt svagår. 1836 var det allmän missväxt och 1848 inträffade ett nytt svagår och 1849 som det svåraste missväxtåret. I början av september 1865 frostskadades grödorna igen, men år 1870 blev det en ovanligt rik skörd.
Anteckningar

1798 - 1894 reser Fale Burman genom Jämtland och för anteckningar. "På ödesbölet Slåtte hafva Lockneboer fäbodar, börjat i senare år där uppföra snygga byggningar och rista upp lägda" Och i Brunflo talades svenska renare än på andra ställen i landet.

Dagboksanteckningar förda av Kungl Salpeter Sjuderi Styresmannnen i Jämtlands län Ryttmästare Bernhard Martin år 1834. "Den 21 juli Gingo jag, min hustru och Cedergrens Malla till Slåtte ½ fjärdingsväg för att hälsa på prostinnan Dillner som var ditgången med hela sitt hushåll för att se om sina kor, som hon där hade i bodarna. Vi voro välkomna och blevo undfägnade. Om aftonen gingo vi tillbaka till Böle".

Karta över Slåtte ödesböle

År 1822 upprättas en karta över Slåtte med beskrivning över Östra delen av Brunflo socken . Av den ser vi, att Slåtte Ödesböle Lit L. begagnas av bönderna Jöns Jacobsson och Lars Thorén i Gusta mot erläggande av 12 skilling Banco såsom afradsränta, innehållen efter den av undertecknad(Jonas Åsell) förrättad mätning nedannämnda ägor. Beskrivningen ger en god uppfattning över Slåtte.

1. Lägde hvars jordmån finnes vara blandad med svart mylla hvarå bärgad hårdvallshö.
2. Ibidem någon sidländ och af lika beskaffad mark gifver hårdvallshö.
3. Skogsbacke beväxt med granskog och intet bete.
4. Ibidem mark beväxt med granskog och ringa bete.
5. Instängd mark som till åker blivit uppbruten består av klapperblandad lerjord för närvarande begagnad som åker.
6. Skogsmark är öfverallt något stenbunden beväxt med större och mindre granskog men genom röjning kan gifva medelgodt bete.
7. Slått beväxt med asp och björkskog hvarå bärgas hårdvallshö.
8. Ibidem.
9. Skogstrakt något silland och motlupen beväxt med granskog och ringa bete samfällig.
10. Sittande slått hvarå bärgad blandfoder.
11. Slåttersved något bevuxen och magert land beväxt med björkskog hvarå bärgas hårdvallsfoder.
11a 2 st Holmar i Hornsjön beväxta med några skogbuskar.
Landsvägen igenom ägan afräknad till 12 af bredd Af Hornsjön.
Summa Duglig mark 197.14
Af föregående Beskrifning av med förhållandet enligt för mig uppläst erkänner Lars Thorén i Gusta.

År 1827 sker avvittring på Slåtte Ödesböle.

Slåtte Ödesböle föreslås nu till nytt hemman med 1/6 dels Gärde Mantals Skatt. Förre innehavarna J. West och Nils Jönsson i Gusta anmäler sig nu få uppta detta nya hemman vartill bifall tillstyrks lägenheterne.
Till inägor och slått:
1. Lägde består av lera blandad med svartstenmylla.
2. Ibidem sidländet.
5 Mark som varit bruten till åker.
7. Hårdvallsslått beväxt med ...
8. Dito
10. Blandfoder
11. Slåttersved stenbundet.

Skog och mark
3. Skogbacke
4. Ibidem beväxt med granskog och ringa bete.
6. Skogmark är något stenbunden men kan genom röjning gifva medelgott bete.
9. Skogstrakt sidländ och mossbelupen.
11.a 2 ne st holmar i Hornsjön.

Indementor
Summa 252.26 44 21 187.
Ränta på detta hemman efter det nu....Skattetalet blir 1..32.. som sålunda fördelas
Landskillnad 219 2/3 Silverskatt 38 8 1/3 ..Penningar 19 6.
Kronotionden föreslås 10 frihetsår på föreskrivet sätt utgå.

År 1834 sker Laga skifte med rättighet till qvarboende innehavare 1/2 tunnland av bonden Jöns West, om 1/2 tunnland av bonden Nils Jonsson. Ansökan om delning av hemmanet äger rum och ansökan om bygglov sker.

Laga Skiftet äger rum av lantmätaren J. Åsell 1834 Nr 88 Slåtte i Brunflo Sn.
Enligt det inställer sig den 26 juni 1834 undertecknad lantmätare i Gusta by, att till följd av underinventering och sammanställning av laga skifte mellan klyvning av hemmanet Slåtte beläget i Jämtlands härad och Brunflo socken.
Bönderna Nils Jonsson och Jöns West.
§ 1
§ 3 den 28 juni
§ 4 den 11 augusti
§ 6 den 6 oktober.
Hos konungens befallningshavande får vi ödmjukast anhålla om förordnande för Herr Kommissions Lantmätaren J. Åsell, att av emellan werkställa Laga skifte eller klyvning å nya hemmanet Slåtte i Brunflo sn om 6 mantal på det att vi må komma i tillfälle att dels efter utfallande skiften omflytta den befintlige En stuga med kammare, en kornlada och 2 ne fähus, dels och att uppföra husbyggnad som för hvar av oss är behövlig.

Gusta 18 februari 1834.

Delning av gården Slåtte till 2 hemma
Slåtte 1:2

Delningsbeskrivning av kronohemmanet Slåtte upprättas för Laga Skifte 1834. Av denna framgår att halva kronohemmanet Slåtte Nr 1 innehas av bonden Jöns West och som med rätt bekommit till kvarboende följande ägor.
Slått
1.Lägden Ristan
2. Ibidem Stenig
3. Ibidem Skogig
4. Backe Stenig
9. Svedet
10.Storsved stenbundet.

Skogsmark
14 af Skog beväxt mark å skiftet emot Bodalsskillnaden.
15 af Stenbunden och mindre skog beväxt mark å skiftet emot Dito.
17 af Bergig och stenbunden mark å Skiftet från inägorna.
Erhållit alla ägorna och 2 ne Skiften.

Jöns West var född 4 april 1791. Han omnämns i husförhörslängd 1817 som avskedade soldaten och sockenskräddare, tidigare bosatt i Lunne, Vamsta och Torvalla.(otydlig anteckning ofärdig?)
Han blev genom laga skiftet ägare till Slåtte 1:2 och bodde där fram till sin död 25 maj 1864. Han var ogift. Vid bänkläggning 1850 i Brunflo kyrka finns han på mans sidan nr 5(av 27 bänkrader) bl.a. Jöns West, Slotte.

Andra personer och familjer som bott på Slåtte 1:2.

Pigan Ingeborg Jonsdotter född 5 oktober 1792 bor här 1858. John Johnsson född 1805 i Ls Gärdet har bott här och flyttat till Lagmanslandet som torpare.
Arrendator Jonas Åhsell bor här 1866 med hustru Stina Märta Persdotter och sonen Jonas Petter. Föds 26 september 1866 och döps 29 september samma år. De bor här några år framåt och sedan troligen i Hälle 1876.
Från Sundsjö flyttar 1870 in med hustru och barn(3 mankön och 2 kvinnokön) Erik Olofsson född 17 september 1821 i Lockne, gift 18 april 1870. Hustru Agneta Nilsdotter född 6 juli 1836 i Sundsjö. Barnen Nils Erik född 7 december 1847 i Lockne, sjuklig med svagt förstånd.

Slåtte 1:3

Delnings Beskrifning över Kronohemmanet Slåtte upprättad i och för Laga Skifte år 1834. Halva Kronohemmanet Slåtte nr 1 om ½ tunnland innehas av bonden Nils Jonsson som med rättighet till qvarboende bekommit följande ägor.
Slått
5 Rista
6 Nysved hårdvall
7 Ibidem mer myra
8 Ibidem
10 af Storsved stenbundet
11 Bäckdals änget
12 Båthus änget
13 Källmyra

Skogsmark
14 af Skogbeväxt mark i Skiftet från inägorna
15 af Stenbunden och mindre Skogbeväxt mark å dito
16 mindre stenbunden till en del odelbar å dito
17 Bertagteg vid stenbunden mark uti dito
17 Dito Dito uti Slåttskiftet
Erhållit alla ägorna uti 2 ne Skiften.

Sålunda fördelat betygar på Embetets vägnar J Åsell.

Personer och familjer som ägt eller bott på Slåtte 1:3
Förste ägaren som aldrig flyttade hit.
Ägare till Slåtte 1:3 var Nils Jonsson, som också var ägare till Gusta nr 1 och 2. Det finns inget som tyder på att han bott i Slåtte. Han flyttade troligen aldrig till Slåtte. Hans familj finns fram till 1858 på Gusta nr 1
Nils Jonsson var född 15 september 1786, gift 1811 med Brita Ersdotter född 13 april 1790.
Barn:Nils Jonsson född 9 maj 1812,
          Catarina född 26 maj 1814, gift och flyttat till Sundsjö.
          Sara Brita född 10 juli 1817, gift 1853 och bor på Gusta Nr 2.
         Gölin född 27 april 1820, möjligen hustru till Per Wikström, senare
         ägare till Slåtte 1:3
          Sara Marta född 1 maj 1823
          Ingeborg Kristina född 20 juni 1827
          Erika Margareta född 4 februari 1830, piga på Gusta nr 2.
På Gusta bor också Fader Jonas Nilsson född 8 mars 1746 och död 1833 10 februari. Modern Märta Ersdotter född 27 september 1765 och död 5 oktober 1865.
Per född 13 januari 1850 i Lockne,
Gustaf född 13 november 1869 i Sundsjö(Anmärkning i husförhörslängden ej läslig) Märta Kristina född 16 april 1873 i Brunflo, döpt 20 april.

Ny ägare till gården Slåtte 1:2
Jöns West säljer gården före sin död till Nils Andersson, Ballsta 1863, då Nils Andersson , Ballsta, född 1824 25 april nämns som ägare.
Enligt husförhörslängd 1875 har Nils Andersson flyttat hit den 26 november 1874 från Lockne. Hans hustru heter Elin Olsdotter, född 19 april 1824, död 1894 12 juni. De har tre döttrar födda innan de flyttade till Slåtte.
Maria Kristina, död i scharlakansfeber 2 år 2 mån 15 dagar.
Anna Brita Nilsdotter, född 1 oktober 1854.
Lysning 14 juni 1876(fästekvinnans fader Bonden Nils Andersson i Slotte närvarande och samtyckt). Vigsel 2 juli 1876 med Bonden Per Jonsson född 15 februari 1850 från Ede i Lockne, son till Jöns Jonssson född 21 september 1818, död 26 juni 1871 och hustru Ingrid Märta Persdotter, född 27 mars 1824 i Ede, Lockne. Flyttar den 12 november 1876 från Slåtte till Lockne. 1881 flyttar de tillbaka igen.
Deras barn är Nils Jonas(Petter),född 7 maj 1877.
                       Jöns Alfred, född 6 oktober 1879, döpt 12 oktober 1879.
                       Edla Martina, född 25 maj 1881, döpt 10 juni 1881.
                        Carl Oskar, född 31 januari 1884, döpt 7 februari 1884.
Maria Kristina Nilsdotter, född 1 oktober 1859, gift med sonen i granngården, bondesonen Erik Wikström, född 20 januari 1856 i Slåtte.Lysning 18 juni 1882. Vigsel 7 juli 1882.

Anteckningar ur Husförhörslängder 1895 - 1914.
Inflyttad från GB(gamla boken s.290) bor på Slotte nr 1 1/12 mtl Hemmansnegaren Erik Wikström, född 20 januari 1856. Värnpliktsförhållanden 131/1877. Bevistat husförhör åren 95, 96 och 97 med hustru Maria Kristina Nilsdotter, född 1859 1 oktober i Lockne. Bevistat husförhör 95, 97(2bx) samt barnen samtliga födda i Brunflo.
Per Magnus, född 1884 12 augusti.Nattvard 1899 8 maj.Nattvard 96 och 99.                           Utflyttad till Nordamerika 1903 17 april.
Emeli Juliana, född 1886 12 oktober. Nattvard 97 och 99.
Nils Olof, född 1888 23 augusti, död 1897 11 juni.
Signe Amanda, född 18 december. Nattvard 97 och 99.
Erik Anton, född 1895 10 april, död 8 juni 1897.
Olga Mariana, född 1897 23 april, död 15 maj 1897.
Olga Matilda, född 1896 1 oktober.
Nils Jonas , född 1900 den 2 juli.
samt födorådstagaren Nils Andersson, född 1824 25 april i Lockne.
Enkling 1894 12 maj. Samtliga inflyttade från 290 1902. Inflyttade från 403 1902. Utflyttad 1902 till NB 143.Utflyttad 1914 till nb 490.

1853 äger korpral Per Wikström gården Slåtte 1:3 och är ägare i nästan 50 år.
Fältjägare Pehr Wikström, född 27 mars 1814, omnämns i Lockne husförhörslängder 1828 - 1844 som boende i Börön Nr 49 el.4. Efter giftermålet 1844 bor han i Tand fram till 8 maj 1853, då han och hans familj flyttar till Brunflo. De tre äldsta barnen var födda i Lockne. Efter år 1853 finns han i Slåtte, Brunflo.
Per Wikström var född 1814 i Lockne, död under första halvåret 1889. Gift 1844 med Gölin Nilsdotter, född 20 februari 1820 i Brunflo, troligen dotter till förste ägaren av Slåtte 1:3, Nils Jonsson i Gusta.
Barn: 1. Nils Petter, född 4 juli 1845 i Lockne. Gift 23 oktober 1870 med Brita Ersdotter, född 29 september 1839 i Stugun. De flyttar till Stugun 14 september 1870. Bondesonen Nils Petter Persson med hustru inflyttad från Häggenås.
           2. Jonas, född 28 juni 1847 i Lockne. Död 3 augusti 1854.
           3. Sigrid, född 25 maj 1850 i Lockne. Gift 4 maj 1875 med Erik Olofsson, född 1840             i Bye Nr 4. Fästekvinnans fader korpral Per Wikström närvarande. Kungjort sitt
            samtycke.Deras barn nämnda i originalhandlingar som arvingar till Per Wikström.
            4. Brita född 29 april 1854. Död år 1853.
            5. Erik, född 20 januari 1856. Döpt 27 juni. Lysning 18 juni 1882. Erik Wikström och
             Nils Andersson samtyckt genom  namnteckning. Gift 7 juli 1882 med dottern i
             granngården Maria Kristina Nilsdotter från Slåtte. Flyttar 1882 Slåtte 1:3.
              6. Olof, född 26 januari 1859. Död 2 maj 1895 i hjärnhinneinflamation på lasrettet i                Östersund. Ägare till Slåtte 1:3 från 1890 - 95.
               7. John, född 26 december 1861.
               8. Johan, född i december 1863. Död 1 januari 1868.
               9. Anders, född 11 november 1864. Död 4 december 1864.
             10. Carl, född i november 1864. Död 4 december 1864.
Andra personer som bott på Slåtte 1:3.
Den 7 december 1881 flyttar snickaren John Petter Wickström, född 13 augusti 1851 i Uppsala in med sin familj hustru Johanna Sofia Petersson, född 8 augusti i Uppsala L Danmark.
Barn: Konrad Waldemar, född 23 september 1880 i Östersund.
           Eugenia Desidera, född 14 februari 1882 i Brunflo.
            Familjen bor drygt ett år i Slåtte och flyttar till Uppsala 3 april 1882.
Dessutom bor drängen Johannes Stenberg, född 27 februari 1866 på Hemsön i Ångermanland. Inflyttad från Lockne 7 december 1877. Flyttar 1878.

Inteckningar och andra handlingar
1866 intecknar Per Wikström ½ tunnland för 1600 riksdaler mot 5% ränta. Detta förnyas 1876, 1886 och 1895. I inteckningsprotokollet av 5 februari 1886 uppges, att Per Wikström 12 april 1866 till f.d. bonden Sundvis Ersson i Rise utfärdat skuldebrev. "Blev nu uppåder om af kyrkvärden Erik Persson i Rise genom nämndemannen Erik Persson i Ångsta gjord ansökning berörda inteckning ytterligare förnyad därom bevis tecknades på skuldebrevet". 14 oktober 1895 förnyas denna inteckning.

1882 omnämns i födelse, dop, vigsel och dödböcker.
Erik Wikström född 1 januari 1856, son i Slåtte 1:3.Lysning 18 juni 1882. Vigd 7 juli 1882 med grannens dotter Maria Kristina Nilsdotter, född 1 oktober 1859, dotter i Slåtte 1:2(Erik Wikström och Nils Andersson samtyckt till lysning genom namnteckning)
Barn:
1. Brita Johanna Juliana, född 20 december 1882.
2. Per Magnus, född 19 augusti 1884. Döpt 21 augusti. Emigrerar 1903 till Nordamerika.
3. Anna Brita, född 1884. Död 27 april 1885, 1 år 11 mån 2 dagar.
4. Emeli Johanna, född 12 oktober 1886. Döpt 17 oktober.
5. Nils Olof, född 17 oktober 1888. Död 11 juni 1897 i difteri.
6 . Signe Amanda, född 1890. Tänkte följa sin bror till Amerika, men
     återlämnar flyttbetyg den 20 april 1903.
7. Erik Anton, född 4 oktober 1895. Död 4 juni 1897 i difteri, 2 år 1 mån 22 dagar.
8. Olga Marianna, född 23 april 1897. Död 15 maj 1897 i mässling 22 dagar

Mellan 15 maj - 11 juni 1897 dog tre små barn.
Under första halvåret 1889 dör Per Wikström och arvingarna erhåller lagfartsbevis på gården, som senare säljs till brodern Olof Wikström.

Lagfartsbevis från 1889 utfärdat av tingsrätten i Lillviken 5 september 1889 uppger, att Gölin Nilsdotter å 1/4 tunnland beviljats för Erik Wikström, Olof Wikström och Sigrid Persdotter Wikströms omyndiga barn Per Olof, Brita Juliana, Anna Margareta, Karl August och Erik Emanuel å tillhopa likaledes 1/4 tunnland allt av skattehemmnet Nr 1 i Slåtte, som de enligt arvskifte 4 september 1889 bekommit den förstnämnda i giftorätt och de övriga i arv efter Per Wikström.

                                Försäljning av Slåtte 1:3 1890
Per Wikströms änka Gölin Nilsdotter och dottern Sigrids omyndiga barn Per Olof, Karl August, Erik Emanuel, Brita Juliana, Anna Margareta och sonen Erik Wikström för egen del och som förmyndare till barnen säljer sina arvedelar för 2166,17 kr till sonen och brodern Olof Wikström. Av köpebrevet framgår, att Gölin Nilsdotter fått 500 kronor för 1/4 tunnland, Erik Wikström 166 kr 17 öre och till Per Olof, Karl August och Erik Emanuel Erikssöner samt Brita Juliana och Anna Margareta Eriksdöttrar 166 kr 17 för 1/12 tunnland.
Dessutom uppger köpebrevet, att Gölin Nilsdotter erhåller ett årligt födoråd. Köpehandlingen bevittnas av N.O. Jonsson och N.Y. Eriksson i Hornsjöböle.
Lagfart utfärdas 21 januari 1890. Av den framgår, att av köpesumman 2 166 kr och 17 betalas den inteckning som finns på hemmanet utgörande 1433 kr 33 öre och återstoden till tidigare nämnda.
                                              Nyttjanderätt av skog
Skogen med sina produkter var en livsnödvändig tillgång även i äldre tider. Den gav timmer, bräder, träkol, tjära, material till byggnader, verktyg, redskap, gärdsel och ved. Den gav arbete och inkomster och som nästa steg försäljning av avverkningsrätter. Betalningen för 50 års avverkningsrätt kunde motsvara hela hemmanets värde eller mer. 19 november 1890 gjordes inteckning till skog i 20 års tid till J..A. Enhörning i Sundsvall. Denne köpte upp avverkningsrätt i byar och socknar.
                             Avstyckning av Källsmyran.
1 november 1893 säljer Olof Wikström en avstyckad jordlägenhet, nuvarande Bargans till Erik Wikström och hans hustru. Lagfart erhålls 22 februari 1894.
Jordlägenheten är belägen nere vid Hornsjön Källmyran kallad och utgör södra linjen som går efter en bäck 395 alnar efter sjöstranden, 410 alnar Norra linjen, 545 alnar emot stamhemmanet. Köpeskillingen utgör 60 kronor. Lagfartsbevis utfärdas 6 november 1893.
                                             Husbranden
Det berättas, att någon gång under 1800-talets senare del brinner mangårdsbyggnaden ner till grunden. När man skall bygga upp det nya huset mäter man grannens och broderns hus och bygger det 1 meter bredare l meter högre upp.

Olof Wikström blev ägare till gården i endast 5 år.
I husförhörslängden 1895 - 1902 uppges, att hemmansägaren Olof Wikström, född 1859 20 januari, inflyttad från GB 291. Värnpliktsförhållanden 180 171/1880, gift 1892 30 juni med Erika Petronella Jönsdotter, född 1872 18 april i Brunflo som inflyttad från GB 291.
Barn:Per Justinius, född 1893 19 maj i Brunflo.
         Oskar Emanuel, född 1894 2 september i Brunflo.
Olof Wikström dör 2 maj 1895, 36 år i hjärnhinneinflammation på Östersunds lasarett och efterlämnar 2 omyndiga barn.

Auktion 1895
Erik Wikström blir åter förmyndare för sina syskonbarn nu för brodern Olofs barn Oskar Emanuel och Per Justinius. Gården säljs på auktion den 4 november 1895 för 4005 kronor till Johan August Sundberg. Olof Wikströms änka och minderåriga barn flyttar 4 november 1896. I köpehandlingen uppges, att en inteckning på nyttjanderätt till skog på 20 års tid finns för JA Enhörning i Sundsvall enligt avhandling 22 februari 1894.

Svenskamerikan köpte gården på auktion
Nyss hemkommen från Amerika köper Johan August Sundberg gården på auktion. Han härstammade från Svedje och vistades i Amerika år 1891, där han gifte sig och sonen Hjalmar Oskar föddes. Återkom till Sverige någon gång mellan åren 1893-97 till Svedje Nr 1 på 1/16 mantal, där han anges som ägare.
Hemmansägaren Johan August Sundberg i Slåtte, gift 1891 20 mars i Nebraska, Amerika och hustrun danskfödda Kristina Larsdotter,född 1862 22 december.
De hade fyra barn mellan fem år och sex månader gamla. Alla dog i difteri mellan 10 och 14 februari 1897. En muntlig historia berättar, att de då bodde i Slåtte och att fyra barn och en piga dog under loppet av en vecka. Kyrkböckerna anger, att de flyttade till Slåtte först 15 november 1897?
Barn:Hjalmar Oskar, född 1891 20 juni i Nebraska, död 1897 14 februari 5 år 7mån 4 dagar.
          Inez Kristina, född 1893 14 april i Brunflo, död 1897 10 februari 3 år 9 mån 26 dagar
          Augusta Eugenia, född 1894 2 november i Brunflo, död 1897 12 februari 2 år 3 mån
          3 dagar.
           Johannes Haldor, född 1896 20 september, död 1897 14 februari 6 mån 24 dagar

På Svedje bor också enligt husförhörsboken 1895 - 1902 födorådstagaren Jonas Persson Sundberg, bonde, född 1825 23 juni, död 1896 23 december. Gift 1853 8 juli med Ingeborg Kristina Jonsdotter, född 1825. Inflyttad från Lockne 1868 7 november. Hon bor senare hos sonen i Slåtte.
Barn:
1. Jonas Peter Sundberg, född 1856 3 april i Lockne. Emigrerade till Amerika 4 maj 1882 tillsammans med hustrun Brita Juliana Persdotter från Stugun, född 1856 2 december. Henns oäkta son Jonas Hildur, född 1879 9 maj i Lockne. JP Sundberg anges som barnets fader.
2. Johan August Sundberg, född 1858 28 november i Lockne.

I Husförhörslängder 1895 - 1902 för Slåtte Nr 1
Egare August Sundberg i Svedje.
Hemmansegare Johan August Sundberg, född 1858 29 november i Lockne. Inflyttad (från 427) 1897 15 november. Värnpliktsförhållanden 185 171/1879.
Utflyttad NB 414 1902. Gift i Nebraska, Nordamerika 1891 15 november med Karolina Laurentia Larsen, född 1862 22 december i Frane, Danmark.
Barn: Anna Kristina, född 1898 11 augusti i Brunflo.
          Carl Fritiof, född 1900 24 april i Brunflo.
          Karolina Augusta, född 1902 13 april i Brunflo.

Husförhörslängder 1902 - 1914 för Slåtte uppger även Johan August Sundbergs mor enkan Ingeborg Kristina Jonsson, födorådstagare, född 1825, enka 1896 25/11, död 1905 25 december.
År 1896 17 februari uppges, att lagfart erhållits för Johan August Sundberg på 1/2 tunnland Slåtte Nr 1 med undantag av en därifrån avsöndrad jordlägenhet.

Kompltteringsköp
August Sundberg köper 1 1/4 tunnland Haxäng år 1899 för 1035 kronor
och mot födoråd för Kristina Nilsson, änka efter Erik Wikström. Även änkan Katarina Ivarsdotter nämns som födorådstagare. I utdrag av lagfartsprotokollet hållet på Lagtima hösttinget med Brunflo Tingslag 12 oktober 1899 framgår i köpebrev, att hemmansägaren J.August Sundberg i Brunflo och Slåtte köpt av Kristina Nilsson hennes ägande 1 1/4 tunnland skatte från skattehemmanet Nr 1 i Haxäng i Lockne socken Slåtte kallad. Genom Petter Nilsson i Haxäng anhöll J. August Sundberg lagfart på en ägofigur Litt.AbF åsatt ett skattetal av etthundrasjuttiotre tvåtusenfyra- hundradelar/ 173/2,400/mantal emot en köpesumma av 1035 kronor. I överenskommelsen ingick även att enkan Catarina Ivarsdotter erhåller födoråd i form av vård och skötsel samt husrum och vedbrand. I köpet ingår å hemmansdelen 4 befintliga hölador och 1 fäbodstuga samt från avverkningen kvarliggande tallar och vindfällen.

1900-talet

Året 1901 inträffade en ovanligt varm sommar. Kornet mognade redan i slutet av juli och en del åkrar på torra slänter vissnade ner. 1902 var det en kall sommar med missväxt. Ingen säd gick att mala till mjöl. Potatisen blev små och av dålig kvalité. Höet slets nästan av i kallblåsten. Det snöade mitt i sommaren. Samma förhållanden upprepades sommaren 1907. Sommaren 1921 var så kall och regnig att skörden inte gick att bärga. Sommaren 1911 och åren kring första världskriget var goda. 1933 var ett missväxtår utan motstycke. Det regnade inte förrän i augusti och höskörden torkade bort.
I Slåtte dör av ålderdom 25 december 1905 enkan Ingeborg Kristina Sundberg.
Emigration från Slåtte
År 1903 emigrerar Per Magnus Eriksson, 19 år, son till Erik Wikström, till Nordamerika. Hans syster Signe Amanda, 13 år, hade troligen tänkt följa sin bror. Ansökte om flyttbetyg. I sista stund lämnade hon tillbaka sitt flyttbetyg.
Johan August Sundberg åker ensam tillbaka till Amerika i början av 1900-talet och blir borta i ca 5 år. Hustru och barn blir kvar i Slåtte.

Ägare till Slåtte 1:2

Nuvarande ägare till Slåtte 1:2 är Chaufför Ulf Andersson, född i Aspåsnäset 1955 02 03. Sambo med förskollärare Maud Wängman, f. 1960 05 20 i Ragunda.
Barn: John Erik Robin, född 1991 06 27
Ida Kristina Armika, född 2001 05 20
De köper gården 1986 av John Andersson, som köpt gården av Göta och John Ifrén, morfar till Ulf Andersson, vars mor är Astrid Ingeborg , f. Ifrén. Denne gifter sig med Per Andersson i Apåsnäset.
John Oskar Andersson, f. 1922 07 04 i Brunflo är gift med Gundhild Ottilia, f. Ifrén 19259723 i Sundsjö. De flyttar till Viken 1:82 1986.
John Erik Ifrén, f. 1900 11 27 i Lockne dog 1976 08 11. Gift med Göta Ottilia, f. Dahlström 1895 11 10 i Stugun.Död 1987 05 25. De synes ha haft två döttrar:Astrid Ingeborg och Gunhild Ottitila, 2. 1925 07 23.
I Slåtte bor även John Helmer Krantz, f . 1935 04 11 i Bodsjö från Berge. Han flyttar sen till Oviken 1984 10 26. Gift 1965 09 04 med Märta Ingegerd, f. 1940 12 30 i Brunflo. Barn: Ulf Rainer Krantz, f. 1965 05 01.
John Ifrén blir ägare till gården 1956 09 07 och kom då närmast från Hornsjöberg.
På Slåtte upptas även Morén, Anders Erling, f. 1923 02 02 i Bräcke. Denne flyttar 1956 till Ljusdal. Han kom 1951 11 06 till Slåtte från Ragunda. Lagfart för en avstyckning beviljas för ingenjören A.Thore Larsson och Lena Andersson.
Fredrik von Essen får lagfart 1950 06 14.

På Slåtte upptas som ägare även Algot Emanuel Persson, f. 1908 02 07 i Lockne. Denne finns bosatt i Slåtte från 1949 12 01 till 1950 07 samt Erik Anton Konrad Morén, f. 1893 02 02 i Revsund. Bosatt i Slåtte åren 1950 09 04 - 1954 09 10. samt Lars Karlsson Slåtteby, f. 1898 02 13 i Hammerdal. Finns i Slåtte 1949 12 01 Död 1953 Denne upptas som arrendator i Slåtte 1933 hos Carl Jöran von Essen, som avlider 1935. Åren 1937/38 förvärvar Slåtteby fastigheten Slåtte 1:2. Gift 1921 04 19 med Engla Ulrika Eriksson, f. 1895 06 08 i Ragunda.
1948 05 22 upprättas en köpehandling mellan Erik Karolina Eriksson, f. Slåtteby samt Karl Slåtteby och Gunborg Slåtteby, f. Högberg utgörande hälften av ett tomtområde avsett avstyckas från 1/12 mtl av Slåtte Nr 1:2 , beläget vid sydvästra sidan av gamla landsvägen Brunflo - Ballsta intill Haxäng 1:9. Från försäljningen undantas ett på området befntlig källare. Med området följer delaktighet med 5% av stamfastighetens andel i gemensamt fiske och rätt till båtplats samt rätt att ta vatten ur stamfastightens gårdsbrunn.
Carl Jöran von Essen köper 1920 Slåtte Nr 1:2 enligt avhandling 1920 05 01 av Erik Vikström och hans hustru Maria Kristina Vikström. Denne förvärvar gården 1890 05 09 av Nils Andersson

Ägare till Slåtte 1:3

Kring sekelskiftet föds på gården Slåtte 1:3 barnen Fritjof, Anna och Augusta, Fritjof och Anna emigrerar till Amerika.
Augusta gifter sig med Axel Söderberg och bosätter sig i Ballsta.
Från och med 1933 innehas gården av tre generationer Jonsson. 1935 köper Hilding Jonsson, född 27 mars 1894, gården 25 december och flyttar in med hustru Ester Albertina Jansson, född 24 april 1898 i Gillhov, död 1 september 1993 och sönerna
Erik Rune, född 16 oktober 1918. Död 15 februari 1995. Gift med Brita Kristina Karlsson, född 1916 i Lockne. Sömmerska i Slåtte. Rune Jonsson var född i Bodal och flyttade 1935 till Slåtte. År 1958 övertog han föräldragården i Slåtte, där han drev jordbruk på sin fritid fram till 1986, då han överlät gården till sonen. Rune Jonsson var anställd på Gusta Stenförädlingsverk som förman i 25 år och därefter anställd som vaktmästare vid Ångstahemmet i ett tiotal år. Hans främsta intressen var fiske och snickeri.
Karl Arne, född 2 april 1921. Körsnär i Ånge. Gift med Beda Persson, född 1921.
Sven Åke, född 6 oktober 1923 i Brunflo. Handelsresande. Bosatt på Frösön. Gift med Ulla Nilsson, född 1927 i Sunne.
**********
1958 säljer Hilding gården till sonen Rune Jonsson och hans hustru Britta Jansson, född 4 april 1916. De har barnen
Eva Ingegerd, född 13 september 1944 i Brunflo. Kostchef i Sunnerby, Sorunda. Gift 1969 i Brunflo med ingenjör Anders Uno Olofsson i Sunnerby, Sorunda, född 1943 i Föllinge.
Berit Marianne född 3 januari 1946 i Brunflo. Posttjänsteman i Härnösand. Gift 1969 i Brunflo med Per Jonny Höglund, född 1945. Bosatt i Härnösand

**********

Karl Börje, född 21 november 1949 i Brunflo Bosatt i Slåtte, Brunflo. Gift med Rut Rotwold född i Norge.
Barn:Siv Inger, f. 1976 i Brunflo
Karl Marcus, född 1978 i Brunflo. Nu sambo med Jenny Olofsson, född 14 augusti på Rödön.

1986 köper Börje Jonsson gården.

Butöser kring Hornsjön

År 1915 var Lovisa fäbodtös i Stjernströms fäbod. På den här tiden var de flesta fäbodar i bruk, så fäbodtöser fanns överallt. En morgon märktes, att ingen mjölkat och skött om att valla korna i Knippenborg. De stod utanför ladugården omjölkade. Lovisa var borta och man sökte överallt. Det blev uppbåd av folk och skallgång hela dagen och nästa dag. Ingenstans fanns Lovisa. Dagarna gick. Fäbodtöserna blev mer och mer mörkrädda i sensommarens allt svartare nätter. Man fick en spökrädsla. Hon var ju lite konstig den gamla Lovisa. Till slut var det någon som såg något mystiskt bland näckrosorna nere i Hornsjön. Det var Lovisas hår. Hon hade gått i sjön och dränkt sig, rätt ner från fäboden.
År 1912 var Brita Stina Magnusson, Marie Wikström och Brita Märta Bertilsson fäbodtöser i Haxängs fäbodar i Slåtte.

Pilgrimsvägen eller Karl Johansvägen

Genom Jämtland gick två huvudstråk för pilgrimer på vandring till Stiklestad. Den nordligaste vägen var den kung Olav tog från Selånger till Stiklestad. Vägen går förbi Borgsjö, Revsund, Pilgrimstad, Brunflo, Frösön, Rödön mot Alsen. Helt riskfritt var det inte att färdas denna väg. Det fanns gott om rövare och annat löst folk i skogarna. Där färdlederna var särskilt svåra byggdes övernattningsstugor, s.k. själastugor, föregångare till äldre tiders gästgiverier.
År 1645 började staten förbättra vägnätet. Syftet var att underlätta transporter och göra landsdelen tillgängligare för svenska trupper. År 1814 anlades mel- lanriksvägar, som sträckte sig från Sundsvall över Bräcke och Brunflo till Duved. Mellanriksvägen invigdes 1835 och var för sin tid ett jättelikt vägbygge.
Vägen genom Slåtte

Vägen över Hornsjön är äldre än från medeltiden. Den begagnades under medeltiden av pilgrimerna, som vandrade till Olov den heliges grav i Trondheim. På 1800-talet och tidigare var Hornsjön och Bölesjön kända för de vägfarande. Från Brunflo kyrka gick landsvägen på den tiden längre österut mot Hornsjön och följde därefter östra stranden av Bölesjön. Att denna väg i äldsta tid varit en viktig väg och har valts av den som företrädesvis ämnade tillryggalägga etappen Storsjön - Revsundssjön till fots.
1756 åläggs Brunflo kyrkoherdeboställe att iståndsätta vägen till Slåtte.

Onsdagen 26 augusti 1835 passerar Kung Karl XIV Johan Slåtte på sin Eriksgata genom byn. Det hade varit en kall natt. Det berättas att kungen, som intog sin frukost i en gård i Svedje såg frusen säd för första gången.
Viktor Behm skriver:" Här finns 2:e ödesbölen. Balsta och Slåtte är beläget på östra sidan av Horn-och Bölesjöarna vid gamla landsvägen".
I Beskrivning till karta över östra delen av Brunflo socken upprättad år 1822 anges "landsvägen genom denna samfällighet afräknad till 12 alns bredd".

Einar Hagnestad berättar om en kvarnresa från Vamsta till Hållsta kvarn år 1927. Efter missöde med vagnen, blev han tvungen att övernatta i skogen någonstans väster mellan Ballsta och Slåtte. På hemvägen stannade han en enda gång. Det var i Slåtte, där August Sundberg gick och rev upp den frusna blasten i sitt potatisland, som låg alldeles intill vägen. "Vi pratade lite grann. Han skrattade, när jag berättade om övernattningen på vägen. För övrigt sa han mest Yes,Yes", Han hade nyss kommit hem efter fem år i USA.

Fritjof Sundberg och en son till Wikström hade den turen att få rida på hästryggen till och från skolan år 1908 Hästen fick under dagen stå i kantorns stall. År 1928 anslogs 50:- till skolskjuts bidrag från Slåtte till Hälle.

1968 försökte dåvarande ägare av busstrafiken i Brunflo stänga busstrafiken Östersund - Slåtte genom att den endast skulle gå till Bodal. I ett yttrande 11/11 1968 besvärar sig John Ifrén och Rune Jonsson hos Länsstyrelsen. En indrag- ning medför stor olägenhet för de gårdar belägna i Slåtte, bl.a. för anskaffandet av förnödenheter till jordbruket, kontakt med affär, post m.m. Komunnstyrelsen i Brunflo tillstyrkte, varför den även i fortsättningen kom att gå till Slåtte.

Skolundervisning

Hos moster Anna, född 1811 på Hornsjölandet lades de första grunderna till innanläsning för barn mellan sju och nio år. Någon undervisning i skrivning och räkning förekom ej. Åren 1904 - 1905 hade man skolundervisning i salen hos J.A. Sundberg i Slåtte.
Johan August Sundberg dog i mitten av 1940-talet.

Slåttepäran

År 1940 eller framförallt åren strax före genomfördes en inventering av potatis. Ingen by, ingen plats lämnades därhän.Följaktligen hittade man i Slåtte "Slåttepäran". Sorten bestäämdes till "Juli".
Dans och festligheter

Lakensmälingen och Brunflohagren
Det berättas att på en danstillställning i Slåtte fanns ungdomar både från Brunflo och Lockne. Plötsligt kom några brunflopojkar farande över golvet med ett gammalt nät. De skulle fånga Lakensmälingen.
Men locknepojkarna ville inte vara sämre. De gick och hämtade ett gammalt trasigt såll. Med det gick de omkring och sållade. De sållade Brunflohagren.
**********