Alla har vi haft våra funderingar över varför en plats fått ett visst namn. Namnen är språkliga fornlämningar. De speglar en bygds liv och förhållanden i gången tid. Lyckas man tolka dem, så kan de berätta, hur gammal bygden är och kanske lämna annan intressant information. När det gäller attt identifiera, härleda ett namn, så måste man ha tillgång till visst källmaterial, kartor och litteratur. Inte minst bör man ha besökt platsen i fråga och studerat terrängens beskaffenhet. Viktigt är också, att man tar reda på det genuint dialektala uttalet. Medeltida brev kan ge ytterst värdefull information. Ett ortnamns skrivformer i äldre tid ger oss många gånger ledtrådar för tolkningen av ett namn. Oftast är det fallet med våra äldsta ortnamn. Den forskning, som sysslar med namnens ursprung kallas onomastik, namnforskning.
Ortnamnens innebörd är ibland klar, ibland inte. Namnet är i de flesta fall så förbundet med en plats, att vi människor inte ändrar på ett namn. Exempel på detta är namnen Vintertjärn, JHD II 153, Långabro och Singån i Singsjön. De möter oss i oförändrat skick redan 1481 i ett kalvskinnsbrev för Grytansgården. Undantag är idag Postverkets och Lantmäteriverkets namngivningar.Vid sammanslagning av fastigheter till en ny gård, som ligger i två byar, så kommer gården att få namnet endast från den ena byn. Det andra utplånas.
Ortnamnen berättar om  
                          bygdens historia, dess ålder, utveckling och utsträckning.
Ortnamnen i Jämtland antyder, att landskapet befolkats under flera skeden. Påverkan har skett både från väster och öster. Många namn är bildade långt före den tid, som har gett oss skrivna dokument, runstenar eller medeltida   brev. Det gäller såväl naturnamn som by-och bygdenamn.  Man brukar dela in namnen i naturnamn, bebyggelsenamn och ägonamn.

Naturnamnen har sällan andra belägg än på kartor från 1600-och 1700-talen. Naturnamn är namn på våra sjöar, åar, berg och skogar.  En äldre tids landskap finns bevarat i namn på platser på låga nivåer över havet. Här i Jämtland förändrades bl.a. genom Vildhussen landskapet i Ragun-da. Oftast förändrades livsbetingelserna genom förändringar i naturen. Sannolikt har vi detta fenomen även i Hackås, där en sjökatastrof synes ha ägt rum på 1320-talet. Namnet Hackås och Vinelven antyder detta.
Före kristendomens ankomst till Jämtland möter oss fyra typer av namn, som berättar en hel del. 
Det är -vin, -hem, -stanamn och de kultiska namn vi har i Jämtland. Under medeltiden och senare har nya bebyggelser tillkommit. Därmed har också nya namn och namnändelser uppkommit. Modets växlingar gäller även ortnamnen. Under det sista århundradet har namn som Fridhem, Solhem, Eriksdal, Erikshem, Andershem, Lugnet och Annero blivit populära. I lantmäteriets akter för Brunflo döps torp och andra avstyckningar till dessa namn kring förra sekelskiftet. 

                          Mamsellberget möter oss i Vamsta. 
Allmänt kan sägas, att bebyggelser än de på -vi, -by och -sta är äldre bebyggelser än de på -boda, -säter och -torp. Äldst synes namntypen -hem, -vin och -sta vara samt kultnamnen.

Åter  till STARTSIDAN