|
Sörviken
har uppkallats som den sydligt belägna gården, gården i söder från
kanske Viken, Backen eller Håkansta.
En del av våra sjönamn hör till det verkliga fornspråket. Man får
utgå från att vissa namn är utdöda ord. Storsjön är liksom Frösön
ord som kan synas vara
enkla, men ändå ibland är svåra. Äldre skrivformer för Storsjön
är Stoore Sjön på karta över Jämtland och Härjedalen 1646. På en
karta från 1679 möter oss Frus Sjön istället för Storsjön och
avser själva Storsjöflaket. Frussjön skall uppfattas som Frössjön,
ett kultiskt namn liksom Frösön.
Förleden är gudanamnet Frö som i Frösön.Även i Härjedalen har vi ett liknande namn på en sjö. Ord för sjö,
mindre vatten och sankmarker kan ibland vara svåra att tolka.
Vi har lok för mindre vatten som i Kongsmyrloken. Här har namnet
förvanskats från Kongs, dvs. kungens lok, Kongsmyrloken ligger på
Grytan. Gården ägdes under medeltiden av kungen, 23/1 1514 JHD.
Ett annat namn är Suggloken på Grytan, där en gris gick ned
sig vid vandring till fäbodarna på 1800-talet, Suggloken finns även i
Gärde.
Ett annat ord är myr, men även flo och mar. Mar kan
betyda strandäng. Det latinska ordet mare för träsk går igen i Marstrandsmyra,
numera en myr drygt en km från kyrkan på gården Håkansta 4:1, men förr
benämning på myren mellan kyrkan och Lövberget. Flon, även
kallad Ivar Ol´s myra, ligger intill
St Olofskällan i Brunflo. I Hackås
möter oss Flon lik- som på Frösön. I Brunflo har vi Brunflo,
de Brunflo 1315 - 1319, JHD I 22, 23, som bör kopplas ihop med flon,
myren väster om kyrkan. Där ligger
St Olofskällan. Vi har ordet
brunn, en speciell brunn, som ligger vid en myr på kyrkans mark eller rättare
sagt flera brunnar, källutsprång vid myren på Löfberget, som här
kallas flo, därav namnet Brunflo. Flera gravhögar finns i närheten av
källan, som antyder, att den använts i förhistorisk tid, sannolikt
en offerkälla, som besöktes av kungen Olav Haraldsson sommaren 1030.
St Olofskällan är mäktig och har utgjort källa för flera
av brunflos byar, Håkansta, Grytan och Lund. I södra ändan av församlingen
möter vi namnet Svänglingen, Svänglingens källa är Hällån,
som egentligen heter Svång Ån, 1786 Lk 31, Brunflo, Svångån
1822 Lk 63, Brunflo. Namnet Svänglingen betyder således sjön, som
avflyter genom Svångån. I ordet finns adjektivet svång som i ordet svångrem,
magen är svång. Carl
Lindberget anser, att det är svängarna på åns övre lopp, som gett
upphov till namnet.
Ett annat namn, som hör samman med vatten är ed, ett urord med
betydelsen, där man går, dvs, land mellan vatten, passage utmed
vatten. Mellan Locknesjön och Storsjön har vi byn Ede. Med ed
besläktat är vad i vadställe, där man kan gå över ett
vattendrag. Intressant är att Löfsåsen synes ha ett äldre
namn, nämligen Store Ede, dvs. Storede i 1649 års
jordebok.Runstenar talar om brobyggen, även vår runsten på Frösön.
Om samfärdsel kan möjligen namnet Bude i Bodal antyda.
Människans verk går ibland igen i våra namn, ibland om sjömärken
som Skäret i Hackås eller Mordviken i Bräcke. I Brunflo
möter oss namnet Kopparvägen, som erinrar om den transport av
koppar, som skedde från Huså kopparverk i Kall från 1745 och 150 år
framåt i tiden. Kopparn anlände till Lund i båt och lastades där om
till vagnar, som drogs med hästar längs Kopparvägen från Lund upp
till Karl Johansvägen vid Lövberget. Ny omlastning till båt
skedde i Revsund. Allmänna landsvä- gen omdöptes 1835 till Karl
Johansvägen efter Karl XIV Johans Eriksgata genom landskapet.
Backen, JHD 1347,
kallas
1540 Skralbacken, Skralbacke, FV. Gården synes ha tillkommit i
skedet mellan hedendom och kristen tid som en avstyckning från Viken.
Ett antal fynd har gjorts på gården. Intill gården finns en bevarad
gravhög. I ett odlingsröse, JLM 1894, hittades bl.a. betsel och i ett
annat en vikingatida yxa. I ett grustag på gården vid gränsen till Håkansta
har två yxor från vikingatiden hittats.
Djurnamn tyder ofta på jakt. Själva ordet djur i ortnamn
betyder högdjur som älg, hjort och rådjur. Björn går igen i
namn som Bjennmyren. I Brunflo har vi ortnamnet Djurikan,
som bör heta Djuriken. Ursprungligen skrivs det Djurviken, 1527
Hiuruk, Hiwruken och Hwnstugun, FV, som i ortnamsarkivets
uppteckningar kallas Hund tuvan. År 1527 omtalas Hwnnstwphutiern
och ett ödesböle Hwndstughu. Hundtuvan uppges i ortnamnsarkivets
handlingar som ett ödesböle åt gården Österböle, som brukade detta
som fäbodar och slått. Hundtuvan skall i äldre tid ha varit fäbodar
till gården Knöva, 1558 Knöffuen JR II, s. 58. Hundtuvan är
ett högt beläget ställe. Därifrån ser man mitt i sommaren de snöbetäckta
Oviksfjällen. Stället bär spår av gammal odling. Sagan berättar,
att här bodde en mäktig man i forna tider. Han hette Eskil och var så
rik, att han skodde sina hästar med silverskor.
Här ligger också byn Bjärte, Bierta 1568, JR II, s 61, ödesgods,
ödejord, som skattläggs på 1800-talet.
Bjärte var tidigare fäbodställe för byn Gusta i Brunflo.
Uttalet är bjä-ärt, ett feminint ord i betydelsen område,
vattensamling med bjärt färg, anser Bertil Flemström. Sannolikt är
det Bjärtetjärnen, som med sin bjärta , ljusare färg bryter av mot
omgivning en.
Jordbruket skymtar i vissa namn. Vi har Slåtte, JHD 1473, som
förknippas med måttet en lada slått. Svedjebruket var under medeltiden
omtyckt eftersom åtminstone första skörden på ett svedjeland blev
rik. Den kunde ge en lada slått. Om svedjebruk vittnar ordet sved,
i svedja, som vi har i byn Svedje, som omtalas på 1400-talet. Söder
om byn Svedje möter oss Runberget, ett märkligt berg intill
Pilgrimstad.
Gärde, 1410, Gaerdhum JHD I 145, i Brunflo hör samman med odling. Gärde eller gärda
har betydelsen inhägnad och torde ha varit en inhägnad till Lunne. I Gärde
finns en gravhög och skålgrop. Arkeologen Sten Ny- man vill föra
gravhögen till det forntida Lunne.
Ett annat namn är lägden och åkre. Åkre, Akra,
1383 JHD I 116, i Brunflo är en böjningsform av åker. Den forntida gården
synes ha legat norr om gårdstomten och intill gravhögen, som ligger på
Vamsta. I Torvalla möter vi "östra lejden" östra lägden,
1508. I Gustas stenbrott i Gärde har
man funnit jordens äldsta meteorit "Brunflo",
som är 450 miljoner år gammal.
Änge, Engiom 1440, JHD I 240 hör också samman med slåtter. Ängenamnen är rätt
unga, men ej Änge i Brunflo. Här finns två gravfält, som antyder två
gårdar i förkristen tid. Gården uppges
1535, JHD, ha legat öde "för fä och fäfot" under
kyrkan i 200 år. Därav kan namnet ha uppkommit. Änge är dock en
bebyggelseenhet från vikingatiden, som blev öde under digerdöden.
Norr om Änge herrgård ligger tre gravhögar, som Selinge daterar
till folkvandringstid-vendeltid. Knut Kjellmark undersökte 1907 en
grav, som innehöll ett likarmat spänne och kamfragment från
900-talet. Ett lerkärl kommer från området. Det andra gravfältet
består av 8-10 gravar och en stensättning, som ligger på en höjdrygg
öster om gården Änge.
Till NATURNAMN DEL 1
Till ORTNAMN I BRUNFLOBYGDEN
Till STARTSIDAN |
