Runstenen, som restes vid sundet mellan Odensala i Brunflo och Frösön, utgör det äldsta dokumentet från Jämtlands kristnande. Den berättar, att Östmund Gudfasts son lät kristna Jämtland. Östmund antas ha varit en lagman med stor makt.

Kristnandet sker från Sverige och torde ha utgått från Brunflo, där lagmannen bodde.  Där byggdes en unik korskyrka av sten med ett centraltorn  med ett centraltorn över mitten och med koralabsid. Koralabsiden är utmärkande för de första kristna kyrkorna i Jämtland. Planen var den samma som Söderala och St Olov i Sigtuna. Kyrkan byggdes på ärkebiskopens Södergård och tillägnades St Olov. 

Här ser Du den nuvarande kyrkan.                             

 
Intill kyrkan restes i slutet av 1100-talet den märkliga kastalen, som med sin avsmalnande fönsterglugg entydigt pekar på ett samband med Sigtuna. Kastalen får ses som en förvaltningsbyggnad för ärkebiskopens tionde under den första kristna tiden. Sedan fick den en fortifikatorisk betydelse , i synnerhet under de strider som rasade i Brunflo 1644.

Kyrkans dopfunt var ett verk av den gotländske mästaren Sighrafs krets, 1170-1215, vittnar också om bygdens betydelse, då de medeltida dopfuntarna spelade en roll likvärdig med högaltaret. Kyrkan blev under medeltiden en viktig pilgrimsort med pilgrimskors för andakt i byarna Lunne, Lund och Odensala. I Lund uppges även en kyrka ha funnits och där fanns två kors för pilgrimerna att bedja inför.
Ett minne från pilgrimstiden utgör den märkliga sländtrissa, som hittades i Lunne 1960 med runor på latin. Den har tappats av pilgrimen Ingevald och bär texten Frid åt den som bär den. Lycka åt den som har den. Ingevald.

Pilgrimsvandring från St Olovskällan på Lövberget till Birgittakällan i Ope.

 

Åter till sidan   INTRESSANTA ARTIKLAR UR KRÖNIKAN
Åter till  STARTSIDAN