Brunflobygden innehåller en mängd områden av kultur- och naturhistoriskt intresse.
 
Gusta Stenbrott i Vamsta anser SGU i en skrivelse till Länsstyrelsen i Jämtlands län att brottet i Gusta idag utgör den bästa tillgängliga illustrationen till de jordskorperörelser, som påverkat de nu kända förekomsterna av under paleozoisk berggrund i fjällberggrundens östra randområde. Brottet är ett  geologiskt naturminne.
Gusta stenbrott är också av stort intresse ur kulturhistoriskt perspektiv. Här startade Gustaindustrin, som fick betydelse för Brunflos utveckling under 1900-talet. Miljön är  mycket suggestiv.
Den industriella epoken i sten startade här 1902 med att byggmästare Leonard Theodor Ellström från Östersund inköpte ett kalkberg av bonden Carl Petter Svensson. En fabrik byggdes i kalkbrottet. En stenhyvelmaskin installerades. Här gjordes gravmonument, trappor och golv, fasader och portalomfattningar, konstbildhuggeriarbeten m. m.
Brunflo Hembygdsförening invigde 2002 här Gusta Stenmuseum. Det berättar om kalkstenens utveckling, gustafabrikerna och bygdens utveckling från bondby till tätort.

Kastalen är en märklig byggnad, ursprunglig förvaltningsbyggnad för ärkebiskopen i Sigtuna/Uppsala för hans tionde. Kastalen har stått oförändrad i 800 år. Medeltida kastaler är kända från hela Norden, men de ligger idag i ruiner eller är helt utplånade. I Sunne finns ruinerna av en mindre kastal byggd av norske konungen Sverre Sigurdsson på 1180-talet.
Under åren 1769-75 uppfördes på Södergård invid kastalen den kyrka, som är församlingens huvudkyrka.  En del av de gamla murarna från den medeltida korskyrkan anlagd på 1100-talet ingår i den nuvarande. Den liknade i sin planlösning Söderala i Hälsingland och kyrkorna  i Sigtuna.
Kastalen, en av Sveriges märkligaste byggnader från medeltiden, anlades på  1170-talet på ärkebiskopens Södergård.. Den är 30 m hög, 9 x 9 meter i fyrkant,  murad av kalksten och försedd med en överbyggnad av trä. Den nuvarande träöverbyggnaden är från 1897. Efter 1600-talet har den fungerat som klockstapel. Den gamla korskyrkan hade ett torn i mitten med en klocka. Via en sentida trätrappa kommer man upp till kastalens topp. Den medeltida stentrappan med 75 steg vindlar upp i en av kastalmurarna. Kastalen är en sevärdhet av riksintresse.

Lundbomsberget.
Berget är ett kalkstensbrott - en geologisk sevärdhet av riksintresse. Det betecknas av SGU som ett naturligt arkiv, som täcker stora delar av den äldre ordoviciska och mellanordoviciska geologiska historien. Olika stadier av avlagringar syns tydligt. Berget ligger som en liten ensam höjd. Utsikten är fantastisk. Skillnaden mellan urberget och kambrosilurterräng syns tydligt uppifrån berget. Vissa lager är fossilrika. Nedanför berget ligger byarna Hälle och Lunne och öster därom byn Bodal. Berget är en plats av riksintresse och ett geologiskt naturminne.

Vamsta järnframställningsplats på den Bergstedtska gården visar järnframställning, bl.a. ugnar och husgrunder från medeltiden.

St Olofs Källa
Både Erik Tryggdahl och Fale Burman beskriver 1772  respektive 1798 Olofskällan, som låg nedanför torpet Löfberget på prästbordets mark i Brunflo. Enligt traditionen uppsöktes källan av Olof Haraldsson 1030 och senare under medeltiden av pilgrimer på väg till Nidaros.

Storvikens gravfält
Ett av Storsjöbygdens bäst bevarade höggravfält finns på Storviken med 6 stora gravhögar från yngre järnåldern, 400 - 1050 e.Kr.
Flera gravhögar finns i närheten. 1975 undersöktes en skadad hög i dåvarande åkern strax nedanför gravfältet. Där fann man brända ben, ett litet bronsbleck och en dräktnål av brons. Graven dateras till yngre järnåldern.  I närheten av gravfältet har man gjort det intressanta fyndet av ett folkvandringstida praktspänne från 400-talet, ursprungligen tillverket på Helgö i Mälaren.

 Jungfrukullen
Jungfrukullen är den mest kända gravhögen i Brunflo. Den är en av Storsjöbygdens största gravhögar och ingår i ett gravfält om 6-7 mindre högar.
Jungfrukullen är stor och väcker lätt tankar  kring forntidens människor, deras liv och död. Nedanför ser man Brunflo kyrka och kastal.

Lagmansgården Hagnastadha låg intill Jungfrukullen. Väster om lagmansgården finns ett antal gravar på den höjdrygg, som delvis blivit stenbrott. Fynd från Folkvandringstiden har gjorts i några av de gravar, som grävts ut.. En stor offersten finns ovan Jungfrukullen. Området tillhör sedan 1570-talet gården Södergård.

 Änge gravfält
Änge gravhögar utgörs av två områden. Fornlämning 81 och 82 utgörs av 3 gravhögar, möjligen från yngre järnåldern, 400 - 600 e.Kr. De är inte undersökta. Två av gravarna ligger på en liten, delvis skogsklädd höjd intill ett radhusområde
 Änge Gravfält, fornlämning 83 och 84 utgörs av 8 - 10 gravhögar och en stensättning, troligen från yngre järnålder, 400-500 e.Kr. De är ej undersökta. Flera av gravarna har plundringsgropar.
Gravfältet ligger på en höjdrygg ovanför ett nybyggt villaområde. Från gravarna har man en god utblick upp mot byarna Berge, Gusta och Åkre samt mellanliggande åkrar och ängar. Över träd- topparna mot nordväst reser sig kastalen.

 Södergårds gravfält
Gravfältet på Södergård utgörs av 6 gravhögar, sannolikt anlagda under yngre järnålder. Någon arkeologisk utgrävning har inte skett, men däremot i det gravfält, som fanns väster om gården på höjdryggen till Lövberget och St Olofskällan. Intressanta fynd har gjorts i några av gravarna som utgrävts av Margareta Biörnstad. Fynden visar, att här varit en köpmansgård under vikingatiden. Marknad hölls på gården under medeltiden och omnämns i ett kungligt brev på 1700-talet.

 Vamsta järnframställningsplats
I Vamsta finns  flera gravhögar, varav två i nedre Vamsta. Den största ligger på Bergstedtska gården. Här finns minst 3 blästerugnar, 2 fällstenar, husgrunder. slagg m.m.

 Berge odlingslandskap
Jämtlands åkrar var fram till slutet av 1800-talet fulla av rösen med stenar som plockats ur jorden i århundraden. Inititiativ till detta togs på 1700-talet. Genom jordbrukets rationalisering rensades åkrarna och odlingsrösen skapades. Det här området är ett av två kända i Brunflobygden. Det andra finns på Stor Grytangården gränsande mot byn Lund.

Håkansta gravfält
Håkansta gravfält utgörs av fyra gravhögar och ett röse. Högarna är stora och tydliga med plundringsgrop i mitten. Två av gravarna utgrävdes 1911. I den ena fann man brända ben, bitar av en bennål, två knivar och 11 pärlor av glas och brons. Fynden dateras till 600-700-talen e. Kr.Läget är mycket vackert på sluttningen ovanför Brunfloviken. Intill huvudbyggnaden till gården Håkansta och högarna finns en fornminnesskylt, som berättar om gården.

 Håkansta 4:1 tidigare Grytan 1:1 Här finns en stor gravhög från yngre järnåldern, fornlämning 48. Den har ett monumentalt läge på höjdsträckningen och ligger efter Kopparvägen. Från gravhögen ser man till kastalen.

 Håkansta 3:1 tidigare Grytan 1:1. En stor gravhög från yngre järnåldern finns på denna gårds högsta punkt. Den har en tydlig plundringsgrop och utgör fornlämning 51. Högen  ligger liksom fornlämning 48  på höjdsträckningen längs Kopparvägen och är  idag inbäddad i skogen. Från högen har man en enorm utsikt över bygden. Intill finns också en offerssten, en stort stenblock och ett stenbrott. Högen ingår i bygdens kulturstig.

 Ope gravfält
Gravfältet ligger på gården Västerböle nere vid Storsjöstranden mellan Opeån och Vibäcken, som här rinner ut i Storsjön. Gravfältet är det äldsta kända gravfältet i Jämtland. Gravfältet är omnämnt redan 1685 i ”Rannsakningar efter antikviteter”, som då ägde rum. I dessa  berättas, att det grävdes i högen 28 år tidigare.

 Torvalla fångstgropsystem
I byn Torvalla möter vi några  av Jämtlands bäst bevarade gårdar från 1800-talet, varav tre är kulturminnesmärkta. Här finns också ett intressant fångstgropsystem bestående av 18 fångstgropar. Mer om fångstgropar kan Du läsa i boken ”Fångstgropar” av Curt Lofterud och ”Människan i Landskapet” av K-G Selinge, s. 58 ff.

 Odensala gravfält
Gravfältet i Odensala ligger intill Salgården på sluttningen mellan gamla E-14 och Storsjöstran den. Gravfältet är idag omgivet av villabebyggelse. Det består av 9 gravhögar. En av dem har en diameter om 20 m och en höjd om 2.5 m. 1896 hittades två ovala spännbucklor, som dateras till 900-talet. Mer om bygdens gravfynd återfinner Du i Brunflobygden 1993.

Åter till sidan FORNFYND I BRUNFLOTRAKTEN

Åter till  STARTSIDAN