|
Änge,
Engiom 1440, JHD 1 240
hör samman med slåtter. Änge namnen är rätt unga, men ej Änge i Brunflo. Här
finns två gravfält, som antyder två gårdar i förkristen tid. Gården
uppges 1535, JHD, ha legat öde “för fä och fäfot” under kyrkan i
200 år. Därav kan namnet ha uppkommit. Änge är en bebyggelseenhet från
förhistorisk tid, som blir öde under digerdöden.
Norr om Änge herrgård ligger tre gravhögar, som Selinge daterar till
folkvandringstid-vendeltid. Knut Kjellmark undersökte 1907 en grav, som
innehöll ett likarmat spänne och kamfragment från 900-talet. Ett lerkärl
kommer från området.
Det andra gravfältet består av 8 - 10 gravar och en stensättning, som
ligger på en höjdrygg öster om gården Änge. Närheten till Viken
tyder på att gårdarna Backen, Viken och Änge utgjort en naturlig
bebyggelseenhet.
Från 1300-talet och fram till 1535 ägs gården av Brunflo kyrka.
När reformationen kommer reduceras
kyrkans markinnehav avsevärt. Änge kommer som så många
andra kyrkliga jorda- gods i privat ägo.
Prosten Erik Andersson säljer 1535 å Brunflo kyrkas vägnar Änge till
Nils Matsson, kyrkoherde i
Brunflo för 40 mark örtugar(DN XV). Gården hade då i 200 år legat öde.
Samtidigt säljer kyrkoherden Nils Mattsson på sin “rådskvinna”
Valborgs vägnar Skottgården i
Oviken till prosten Erik Andersson.
Kyrkoherden Nils får en silverskål till ett värde av 15 mark i god
vilja. Att gården kan säljas till
enskild man är en följd av reformationen. Bakpå kalvskinnsbrevet om
denna handel står.”Vidare gav jag mäster Peder Svensson från
Uppsala 6 mårdskinn och ett “unsgyllen” för ett stadfästelsebrev
på Änge.
I vår första jordebok från 1540-talet erlägger Måns på Änge
2 skinn och 2 skelling i skatt.
Ägare av Änge är år 1568
Erik. År 1600 skattar Erik Pedersson, Peder Jonsson och Måns
Nilsson vardera 1½ spann för Änge.
1628
är Olof Olofsson Måler i
Änge lagrättsman.
Änge brukas
år 1633
av Peder Olsson och Eskil
Pedersson.
Ägare av Änge är år 1683
Erik Eriksson, som redovisar 3 1/6 tld för gården. Erik Erssons hemman brukas
1702 av Per Mattsson, som skattar för 3½ tld. 1685 heter det, att Jon
Olssons hustrus syster säljer sin gård till Jon Nilsson. Änge ägs
då av två ägare. Peder Mattsson anges
som köpare 1692. 1703 säljer Erik
Ersson till Per
Mattsson.
1743
avyttrar Peder Mattsson sin gård tll lantmätaren Gabriel
Esping, bosatt på Viken 1. Han är gift med Catharina Elisabeth
Renhorn.
1750
säljer Esping, f.
1717, Änge till
hattmakaren Anders Mellberg, g.m.
Brita Olsdotter Svedin, f. 1704. De
har barnen Erik, f. 1704, Grels,
f. 1749 och styvdottern Brita
Köstadia, f. 1738. Om en av deras söner heter det, att
han “sade sig ha glömt” vid husförhöret.
1761
säljer Anders Mellberg gården till kyrkobyggmästaren
Olof Olofsson Månberg, f. i Månsta, Näs. Han är på
sin tid en känd och uppskattad kyrkobyggmästare. 1778
säljer Olof Olofsson Månbergs änka Karin Göransdotter gården Änge
till Nils Nilsson Lövberg.
I anteckningarna om
Änge finner man också i mitten av 1700-talet
Märta Klockhoff.
1784
säljer Erik Andersson gården till Johan
Andersson, Bällsta, Frösön. Han avyttrar gården till
lantmätaren Martin
Sunding.
Vid
1700-talets slut ägs således Änge av lantmätaren Martin Sunding,
f. 1763, g.med Katrina Margareta Törnsten. Han gifter sig 2:a gången
med Edla Charlotta Berg, f. 1793 och får med henne barnen Jonas
Petter, f. 1812, Edla
Regina, f.1813 och Carl
Martin, f. 1816.
Carl Martin Sunding flyttar från Änge
till Ås med sin
familj.
Åren 1817-1827 finner vi Anders
Colldén, f. 1796, g.m.Chat.
Granbom, f. 1796 som ägare av Änge. De har sönerna Ol.Wilh,
, f. 1821 och Fredric
August, f. 1824. På Änge finns även fältjägare Hemming Edqvist,
f. 1786 g.m. Gölin Pehrsdotter, f. 1782. De har sönerna Eric, f. 1812 och Pehr,f.1818.
1841
köps Änge av löjtnanten
Aug.
F. Lagercrantz, f. 1813, g.m. med Christina Ulrica Piehl, f.
1824 17/8. De har barnen Carl Teodor, f. 1844 och Emelia
Charlotta, f. 1846. Vice
kommissionslantmätaren A.W.
Granbom delar gården med Lagercrantz. Samma år övertar Granbom
Lagercrantz andel, varvid denne blir ensam ägare av Änge.
Släkten
Granbom härstammar från Granbo i Ås. Stamfader är Isak Olofsson, f. 1696. Sonen
Olof antar släktnamnet Granbom efter byn.
Åren 1839-1847 uppges även fältjägaren
Saxberg, f. 1812 bo på Änge jämte gratialisten Henning Engqvist, f. 1786.
1848
köps Änge av bonden Erik
Jonsson, f. 15 juli 1801 i Alsen och hustrun Cajsa Greta Malmgren,
f. 1804. De gifter sig 1825
och får barnen 1/Jonas, f. 1829 g.med Maria Justina
Gisslén, f. 1830 och sonen Erik f.1855. 2/ Jacob, f. 1832, 3/Nils
f. 1836. 4/ Sara Stina, f. 1839 och 5/ Sigrid
Cajsa, f. 1842.
Erik Jonsson kommer till Änge med sin familj från Stöde i Medelpad.
1856
- 1882 ägs och brukas gården Änge av sonen Jakob
Eriksson “n´Jakob i Äänj”. Under Jakob Erikssons tid
utvecklas Änge mycket. 1870 kompletterar han den tidigare bebyggelsen
med en herrgårdsliknande byggnad och ett annex med kalkstensmurar, en
teknik som kom till Jämtland ca 1850 och idag kallas gjuthus. Annexet
liksom mangårdsbyggnaden innehåller en stor bryggstuga, stor
snickarbod på övervåningen samt flera rum
för personal anställda på gården.
Jakob Eriksson bedriver
handel på Änge. I
Brunflo dödbok för år 1864 finns antecknat för år 1864 “Olof 3
år, son till handlanden J.Eriksson i Änge. I husförhörslängderna
för åren 1874 - 1883 upptas han som handlande, f. 1832 20/5 i Stöde.
På 1870-talet genomförs stora ägobyten mellan Jakob Eriksson
på Änge och ryttmästarna Ceder-
ström och Hartman på Storviken.
Jakob Eriksson har på Änge mycket tjänstefolk. I
husförhörslängderna redovisas drängen Nils
Magnus Carlsson, f. 1842, pigorna Agneta
Johansdotter, f. 1857, Brita
Regina Johansdotter, f. 1857. Brita
Stina Jonsdotter, f. 1854, drängen Olof Stare, f. 1858. Katharina
Johansdotter, f. 1850,
Hulda Katarina Hellman, f. 1862 och Erika Paulina Pålsdotter,
f. 1859.
Under åren 1856-1871 redovisas på Änge även torparen
och hästjägaren Halfvar Stare,
g.m. Anna Gustafsdotter.
Jakob
Eriksson avlider 1882,
endast 50 år gammal och efterlämnar änkan Sofia,
f. Bergvall från Ragunda, två döttrar och en son. Redan 1886
får änkefru Sofia ekonomiska svårigheter och måste sälja Änge.
Den nye ägaren blir Nils
Petter Pettersson från Ragunda.
Sofia bor kvar som födorådstagare. Äldsta dottern blir gift
med Per Gärdin och bor i Storviken. Sonen Jakob bor hos sin äldre
syster. Den yngre systern blir lärarinna. 1893
antar barnen släktnamnet Ängman efter hemgården. Jakob Ängman blir
den berömde silversmeden, som verkar i Stockholmstrakten. Strax
före sin död förärar han Brunflo kyrka en brudkrona. Arbetet utförs av silversmeden Sven-Arne
Gillgren 1941-42. Åren
1881-86 brukas således gården av Jakobs änka Ingrid Sofia, f.
Bergvall och åren 1886 - 1893 av N.P. Petterson från Överammer i
Ragunda.
Åren 1886-1893 är brukarebilden på Änge gård ett stort kaos. På
Änge redovisas även Kommissionslantmätaren Nils
Gustaf Barkman, f.1842. Denne flyttar till Östersund 1888. Gift
1883 med Nelly Charlotta Wide. På Änge är även bosatt kaptenen och
riddaren Carl Adam Justus von Sokeling, f. 1846, g.m. Lovisa Alma
Theresia Lindqvist, f. 1856 och ryttmästaren Knut Herman Faste
Rundqvist, f. 1858, g. m. Nancy Ida Emilia Rosén, f. 1866.
1893
köps Änge av Johannes Edlund, d.y. från
Krokvåg i Ragunda. 1894
avyttras gården till fadern
Jonas Edlund. 1898 ropas gården in på auktion av bankdirektör
Olof
Larsson från Häste, Rödön.
Vid seklets slut ägs Änge av grosshandlare Jonas Pettersson som äger både
Backen och Änge. En
ny intressent kommer nu in i bilden, nämligen
Reinhold Göran von Essen, 1846 - 1904 och hans son Carl Johan,
1874-1935. |
|
Släkten
von Essen har mycket gamla anor. På 1500-talet bodde de på Ösel i
Estland. Vid den här tiden ägdes Ösel av Danmark.
Liksom Jämtland blir Ösel efter 1645 svenskt. Släkten flyttar
från Ösel till svenska Finland, där större delen av släkten idag
bor.
Den släktgren som
finns i Brunflo kom först till Skåne omkring 1800. När Norrlands
Artilleriregemente, A4, lokaliseras till Östersund blir Reinhold
Göran von Essen överstelöjtnant vid A4 i Östersund 1893. 29 mars
1899 kommer Änge i släkten von Essens ägo.
Drivkraften bakom köpet av Änge är, att han vill skapa en mönstergård i Jämtland.
Gården Änge är vid köpet i uruselt skick. Byggnaderna var hårt
nedslitna, men för en entusiast som Reinhold Göran väl förtrogen med
jord -och skogsbruk genom jordägande släktingar i Skåne, var bilden
klar. Han var utbildad jurist efter studier i Lund, men intresset för
jordbruk hade han förvärvat genom sina släktingar. Mangårdsbyggnaden
genomgick en grundlig upprustning. Målare blir bonden Olle Bergstedt i
Vamsta. Övriga reparationer sköttes av byggmästaren C.A. Flyckt från Hackås,
en uppåtgående byggmästare
vid den här tiden. Han var född 1861 och bodde på Storviken
1902-1921. Makarna von Essen gick båda ur tiden, Reinhold Göran 1904
och hustrun Josefine, f. Liljedahl, några år senare. Båda är
begravda i familjens familjegrav vid Lunds domkyrka i Lund.
Carl
Johan blir ensam ägare
till Änge gård 14 dagar före faderns död. En yngre bror till Carl
Johan är Gustav, 1883-1936. Han blir överstelöjtnant i Ljungbyhed i
Skåne.
1899
kommer således Änge i släkten von Essens ägo.
Reinhold Göran von Essen överlåter gården 1904 till sin son häradshövdingen Carl Johan von
Essen. Han äger gården
fram till 1935. Carl Johan von Essen är en framsynt och duktig
jordbrukare och deltar i arbetet på gården. Han förvandlar Änge gård
från förfall till ett modernt jordbruk. För detta svarar Carl
Johan och hans hustru Frida
Åsander, lantbrukardotter från Tuna i Medelpad. Hon var född
1889 och näst yngst av tio syskon. De gifter sig i Brunflo kyrka
1913.
Redan 1907 insåg Carl Johan, att Änge behövde utvecklas. Han inköpte
därför 1907 tre fastigheter Änge
1:13, tidigare utskogsmark under Änge gård, Hornsjöberg 1:2 och Hornsjöböle
1:2. Dessa fastigheter ägs idag av Nils
von Essen. De ursprungliga utskogsområdena belägna öster om
Hornsjön uppköptes redan 1891 av Vivsta varv AB, nuvarande SCA.
Anställd på gården var vid den här tiden rättaren E.P.Åhlin, tidigare knekt på Frösö läger. Åhlin
var en stor tillgång för Änge gård. Han uppskattades så mycket av
Carl Johan, att han 1911 ordnade bröllop för Åhlin och hans blivande
hustru Sofia Nolander.
1911 fick byggmästare Flyckt uppdraget att bygga sädesmagasin. Det blev
en rejäl timmerbyggnad på stenpelare. Från Jakob Erikssons tid fanns
loge och härbre. Logen är numera borta. Härbret har blivit
sommarstuga vid Hornsjön. Ladugård byggs också vid denna tid. För
det ändamålet inköpte Carl
Johan en större del av Hällesågens såg och hyvleri. Ladugårdsbygget
påbörjas under Flyckts ledning och står klart 1814. En särskild
invigning äger rum i augusti med speciellt inbjudna. Rättaren Åhlin går
ur tiden på grund av lungsjukdom. Fram till 1922 har Carl Johan själv
ansvaret för gårdens skötsel. Hans egentliga yrke är jurist. När
han får arbete vid Svea hovrätt i Stockholm flyttar familjen dit.
Lösningen för jordbruket blir arrendator. Valet faller på Otto Sahlin. Sahlin
arrenderar gården åren 1922 - 1937. 1924 kom familjen von Essen åter
till Östersund och Änge blev nu sommarställe.
Under åren 1937 - 1950 är Änge i sterbhusets ägo. Gårdens skötsel
kommer nu att ledas av Carl Johans äldste son Carl Göran med övriga familjemedlemmar
som assistens. Det pågår fram till 1950. Åren 1950 -1962 brukas gården av två av von Essens söner Carl
Göran och Nils. Från
1962 brukas gården av Carl Göran ensam och hans värmländska hustru Kristina. De
fortsätter med iver och stor energi arbetet på Änge. Nils utbildar
sig till läroverksadjunkt med tjänst i Östersund. Han
har på ålderns dar sommartid flyttat till Hornsjöböle.
|
|
Den första
Gusta fabriken
förläggs till byn Gusta 1903. När stenen blir sämre byggs 1908 ny
fabrik i Viken vid Storsjöns strand. Stenen fraktas nu med pråmar från
Marieby, men även denna är dålig, varför ny
fabrik anläggs i närheten av järnvägsstationen på Ängeområdet
benämnt Carlsvik. Åren
1921 - 1939 äger transport av sten rum med en smalspårig
järnväg från Petterbrottet på
Södergård till Carlsviksfabriken på Änge. År 1921 i mars igångsätts
en nybyggnad. Fabriken flyttas nu till Änge;
Carlsvik
28, 29 och 30, intill Brunflo järnvägsstation.
1922
är den storslagna fabriken färdig att tas i bruk.
Byggnaden är 30 m bred och 100 m lång. Det blir en fabriksbyggnad av
tegel under papptak, magasinsskjul av trä, bilgarage, lokstall,
pumpkiosk och bensinstation. Till fabriken uppförs också en dammanläggning,
brunn, rörledningar för vatten och värme, transformatorhus, staket
och ett järnvägsspår med direkt förbindelse med järnvägen. Skandinaviens
förnämsta stenhuggeri invigs i Brunflo med tio stora sågramar.
Tre carborumdumsågar,
sex slipmaskiner och femton pneumatiska huggmaskiner nyttjas, Med dessa
tekniska hjälpmedel produceras vid full drift med tre skift på ett
dygn 300 kvadratmeter skivor vid sågarna och 300 trappsteg eller 300
kvadratmeter golvplattor. Arbetsstyrkan uppgår till 200 personer. Den jämtländska
kalkstenen blir en världsartikel med kontor i Norge, Holland och Buenos
Aires, varifrån den säljs över stora delar av världen till
bankpalats och profana byggnader.
1967
invigs en ny fabrik på Gustaområdet.
Tillverkningen blir byggelement såsom trappor i betong i vilka
Gustasten eller Offerdalsskiffer gjuts in. Verksamheten upphör 1978. Sten
förädlas och bryts dock fortfarande i Brunflos många stenbrott.
|
